Enskild näringsidkare – Icke-kommersiell verksamhet

Den som yrkesmässigt bedriver enskild verksamhet klassas som ’Enskild näringsidkare’.

Beskattning enligt modell BNC, Bénéfices Non Commerciaux (Icke-kommersiella verksamhet) är en rättighet för enskilda näringsidkare. En balansräkning måste upprättas varje kalenderår, i annat fall blir den enskilda verksamheten, om tillämpligt, föremål för mervärdesskatt. Ägaren bär personligt ansvar för verksamhetens skulder och måste registrera sig hos URSSAF eller CFE, beroende på verksamhetens art. Det finns en förenklad modell, mikromodell, som är tillämplig i de fall intäkterna är mindre eller lika med 70K€ före skatt och som är undantagen från mervärdesskatt och redovisningsplikt. Vinsten redovisas då direkt på en kompletterande resultaträkningsblankett, 2042C. Förmånen beräknas sedan per automatik genom att ersättningen representerar 34% av de inrapporterade beloppen.

Det finns ytterligare en förenklad modell, också den undantagen från mervärdesskatt och som har samma tröskelvärden som mikromodellen. Genom kvartalsrapportering via internet kan då de sociala avgifterna och inkomstskatten dras per automatik från intäkterna.

Enskild näringsidkare – Kommersiell verksamhet

Enskilda näringsidkare måste tas upp i handelsregistret vid närmaste handelsdomstol, erhålla arbetstillstånd om de är medborgare i land som står utanför den Europeiska unionen och bär personligt ansvar för företagets ekonomi. Denna modell är tillämplig för verksamheter som rör köp och försäljning av lägenheter. År 2010 infördes en modell som innebär ett begränsat ansvarför enskilda näringsidkare. Verksamheten utgör föremål för mervärdesskatt.

Precis som för icke-kommersiell verksamhet finns det även här en förenklad modell, mikromodell, som är tillämplig i de fall intäkterna är mindre eller lika med 170K€ och som är undantagen från mervärdesskatt och redovisningsplikt. Vinsten redovisas då direkt på en kompletterande resultaträkningsblankett, 2042 C. Förmånen beräknas sedan per automatik genom att ersättningen representerar 51% eller 71% beroende på verksamhetens art. Till sist finns det även här ytterligare en förenklad modell, också den mervärdesskattebefriad och där samma tröskelvärden är tillämpliga som för mikromodellen. Genom kvartalsrapportering via internet kan sociala avgifter och inkomstskatt dras per automatisk från intäkterna.

Agentur

En agentur är inte en självständig juridisk enhet och är därför inte administrativt och ekonomiskt oberoende. Agenturens syfte är att för företagets räkning undersöka möjligheterna att investera på den franska marknaden. Eftersom det inte får förekomma någon kommersiell verksamheten är agenturen undantagen från inkomstskatt och mervärdesskatt. I det fall agenturen anställer personal måste uppgifter härom lämnas till socialförsäkringsinstitution.

Filial

Filialen är en underorganisation till det utländska moderbolaget. Vanligtvis väljer moderbolaget att bilda ett dotterbolag. Enligt fransk lagstiftning utgör en filial inte en självständig juridisk enhet, tillgångar och skulder hålls därmed inte åtskilda från moderbolaget.

För en filial finns vissa formkrav:

-rapportera uppgifter om startkapital till finansdepartementet

-tas upp i handelsregistret och i samband med detta tillhandahålla bolagets stadgar på franska alternativt översättning utförd av auktoriserad översättare.

-utse en ansvarig person på plats i landet med handelstillstånd, såvida han eller hon inte är fransk medborgare eller medborgare i land inom den Europeiska unionen.

Om länderna är bundna genom en internationell konvention, är vinsterna från transaktioner i filialer belägna i Frankrike också skattepliktiga i Frankrike.

Aktiebolag (SARL)

Ett aktiebolag har mellan 2 och 100 delägare vars ansvar är begränsat till det kapitalbelopp de bidragit med. Det totala kapitalbeloppet i ett aktiebolag ska vara fastställt i bolagsordningen.

Aktieägarna måste inte vara aktiva i driften av verksamheten. På bolagsstämman godkänner aktieägarna årsredovisningen och är med och fattar viktiga beslut.

En eller flera personer ges tillstånd att bedriva verksamheten genom att ingå avtal för företagets räkning. Dessa verksamhetsutövare utses via bolagsordningen eller genom omröstning på bolagsstämman. Det finns inga krav på att de behöver vara aktieägare. Eftersom de ges avsevärt stora befogenheter kan de hållas ansvariga för missbruk av dessa. Det är de som sammankallar aktieägarna till bolagsstämma, upprättar årsbokslut och avger en verksamhetsberättelse. Mindre företag är inte skyldiga att utse en revisor.

Årsredovisningen skall skickas till handelsregistret och offentliggörs i och med detta.

Överlåtelse av aktier medför alltid en skatt på 3%.

En utländsk verksamhetsutövare som inte är medborgare i land inom den Europeiska unionen måste införskaffa handelstillstånd. Det finns en särskild form av SARL, EURL, som endast har en ägare som kan vara antingen fysisk eller juridisk person.

Förenklad form av aktiebolag (SAS)

Ett SAS kan ha en eller flera delägare vars ansvar är begränsat till deras insatskapital. SAS är en förenklad form av aktiebolag och ett lämpligt alternativ för små och medelstora företag. Bolaget kan bestå av såväl fysisk som juridisk person. Det finns en särskild form av SAS, SASU med endast en ägare (fysisk eller juridisk person). I SAS:s stadgar finns bestämmelser gällande aktiekapitalet och regler för den interna organisationen. När det finns minst två delägare, kan det i stadgarna finnas klausuler avseende aktiehandel samt godkännande och uteslutning av bolagsmän. Endast bolagsmännen har rätt att utse revisor. SAS är ett privatägt bolag och kan ej börsnoteras.

Aktiebolag (SA)

Ett SA kräver minst sju delägare som bidrar med minst 37.000 € i eget kapital om tillgångarna inte hålls skilda från den ekonomiska verksamheten, alternativt 225.000 € om tillgångarna hålls skilda från den ekonomiska verksamheten.

Två typer av förvaltningsstrukturer är möjliga:

– En ordförande (PDG) med en styrelse (3-18 ledamöter som måste vara aktieägare);

– Förvaltningsråd (samma som styrelsen) och en styrelse (1-5 medlemmar som inte behöver vara aktieägare). Icke-fransk medborgare kan vara VD i ett SA utan att inneha handelstillstånd. Styrelsen ska kalla aktieägarna till bolagsstämma (SGM), fastställa dagordningen, upprätta den årliga balansräkningen,

utse/avsätta den verkställande direktören. Normalt sätt finns inga restriktioner vad gäller överlåtelse av aktier. Avyttring utgör alltid föremål för beskattning på 3%, med ett tak på 5.000 €.

Ekonomisk intressegemenskap (GIE)

Att bedriva vinstdrivande verksamhet är sällan målet i den här typen av sammanslutningar. I många fall handlar det istället om ett konsortium där insatserna från flera företag går till ett gemensamt ändamål (t.ex teknisk forskning). Medlemmarna är alla solidariskt ansvariga.

Fastighetbolag (SCI)

Syftet med ett fastighetsbolag är att äga, hyra ut och förvalta fastigheter till förmån för ett annat företag. Det är möjligt att skilja fastighetens tillgångar från den ekonomiska verksamheten. Fastighetsbolaget kan välja att beskattas på bolagsnivå eller inkomstbeskattas.

Alla företag måste upptas i handelsregistret vid närmaste handelsdomstol. För registrering krävs handlingar (på franska eller översatta av auktoriserad översättare) som anger företagets syfte, utövarnas åtagandena och skyldigheter, VD, delägare och aktieägare om sådana finns. En kopia skall skickas till skattemyndighet och socialförsäkringsinstitution. Av handlingarna ska framgå:

-företagets namn och adress

-räkenskapsår

-skattemässiga och socialförsäkringsmässiga alternativ

-företagets stadgar

-sammansättningen av dess verkställande organ

-uppgift om aktiekapital

Företaget ska publicera ett meddelande härom i rikstäckande dagstidningar. Alla anställda ska finnas registrerade i socialförsäkringssystemet. Observera: för medborgare i Europeiska unionen, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz krävs inga formaliteter. Övriga medborgare måste ansöka om visum och arbetstillstånd.

Redovisningskrav

Den franska handelsrättslagen innehåller bestämmelser om rättsliga och redovisningsmässiga skyldigheter för företag. Många av dessa bestämmelser kommer från EU- direktiv och är tillämpliga på samtliga företag tillsammans med mer detaljerad information beroende på företagets storlek (tillgångar, omsättning och personalstyrka) och dens juridiska form. Den finansiella rapporteringen måste följa allmän redovisningsstandard, IFRS (International Financial Reporting Standards) – standarder som utvecklats av IASB (International Accounting Standards Board).

Rättsliga krav

Alla SA och SAS som utgör en del av en sammanslutning och vissa andra stora företag måste, med hänvisning till handelsrättslagen, genomgå en juridisk granskning. De måste även utse en eller två auktoriserade revisorer för en period av sex år och vars uppdrag inte kan återkallas på annat sätt än genom domstolsbeslut. Dessutom finns det i Frankrike en regel, som ofta förvånar utländska investerare, nämligen att filialerna, SA och SARL, årligen måste skicka in sitt bokslut till handelsregistret där det samtidigt tillgängliggörs för allmänheten. Skattedeklarationen liknar årsbokslutsdokumentationen och kontrolleras systematiskt.

Skattemässiga krav

Bolagsskatt

Alla aktiebolag i en sammanslutning är skyldiga att erlägga bolagsskatt. Filialer till utländska företag såväl som vissa icke-kommersiella företag är också skattepliktiga. De flesta partnerskap och joint ventures betalar inte bolagsskatt, vinsten delas istället mellan parterna som sedan beskattas för sin andel. Bolagsskatten ligger för närvarande på 28%. Små och medelstora företag gynnas genom en lägre skattesats på 15% men i normala fall omfattas inte utländska företag av den reducerade skattesatsen eftersom företaget, för att kvalificera sig, måste 75% av företaget fortlöpakontinuerligt med fysiska personer och ha en omsättningen som inte får överstiga 7,6M€.

Utländska investerare blir ofta förvånade över att bolagsskatten ligger så högt som på 28%.

Frestelsen är stor att försöka undvika den högre skattesatsen genom att föra över en del av resultatet till de utländska moderbolagen. Utländska investeraren rekommenderas dock att fördela resultatet mellan bolagen för att undvika eventuella problem i händelse av skatterevision. Likaså kan internprissättning kontrolleras. För transaktioner mellan överordnade utländska moderbolag och deras franska dotterbolag, måste fakturering föregås av avtal som kan stå som underlag för att förhandlingar har inträffat och som bevis på att man tillämpat normal prissättning.

Beskattningsbar vinst beräknas på nettoinkomsten efter avdrag för utgifter (kostnader för sålda varor, kostnader i företaget, avskrivningar och avsättningar). Underskotten kan skjutas på framtiden utan tidsbegränsning eller räknas tillbaka tre år men endast om vissa förutsättningar är uppfyllda. Vissa utgifter är inte avdragsgilla: skatten själv, överdrivet höga löner, naturaförmåner, kostnader som inte är direkt relaterade till verksamheten, övriga påkostade utgifter (fritidsbåtar, lyxbilar, rashästar, jakt etc), och kan medföra böter och vite. De flesta kort-och långsiktiga vinster beskattas enligt den normala skattesatsen.

När ett dotterbolag betalar ut utdelning till moderbolaget är betalningen undantagen (upp till 95%) från kapitalvinstskatt om:

-båda företagen omfattas av bolagsskatt

-moderbolaget innehar en stabil andel, dvs 5% eller mer, av aktiekapitalet i dotterbolaget.

Mervärdesskatt (moms)

Den normala mervärdesskattesatsen på 20% gäller för de flesta varor och tjänster.

Den nedsatta skattesats på 5,5% innefattar livsmedelsprodukter och kultur produkter. Den nedsatta skattesats på 5,5% innefattar restaurang och några privata personer tjänster. Ännu lägre skattesatser gäller för teatrar och konserter etc. Den lägsta skattesatsen på 2,1% tillämpas på läkemedel och böcker. Skatten är avdragsgill för företag och omfattar i princip samtliga varor och tjänster med undantag för utgifter såsom: bensin, underhåll och reparationer av personbilar, persontransport, gåvor. Momsdeklaration görs månads-, kvartals- eller årsvis beroende på vilket system man väljer att gå efter.

Moms på företagsägd fast egendom (CFE).

CFE gäller för all yrkesmässig verksamhet som bedrivs i enskild form i Frankrike och som är inte omfattas av någon undantagsregel. Till grund för CFE beskattningen står hyresvärdet för egendomen.

Skatt på mervärdet i ett företag (CVAE)

CVAE skatten gäller endast fysiska eller juridiska personer som bedriver skattepliktig verksamhet som omfattas av CFE och som har en omsättning exklusive moms som är större än 152 500 €. Men på grund av skattelättnader tillämpas bara ovan nämnda på enheter om de har en omsättning som är lika med eller överstiger 500 000 € exklusive moms.

I Frankrike bygger relationen mellan arbetsmarknadens parter på kollektiva och individuella förhandlingar.

Rättslig aspekt

I Frankrike regleras arbetsförhållandena av arbetsrättslagen och genom kollektivavtal som är specifika för varje bransch. Arbetsrättslagen tar upp det viktigaste i lagar, förordningar och andra författningar som reglerar förhållandet mellan arbetsmarknadens parter. I kollektivavtalen finns bestämmelser som inte föreskrivits i arbetsrättslagen (t.ex provanställningsperiod, minimilön, bonussystem, semester, arbetsvillkor osv.). Ett kollektivavtal anpassar också de allmänna bestämmelserna i arbetsrättslagen efter varje enskild sektor.

Anställningsavtal

Inom fransk lagstiftningen finns en rad olika typer av anställningsformer. Den vanligaste typen av anställningsavtal är tillsvidareanställning (CDI). Anställningsavtalet ska vara skriftligt och innehålla uppgifter om arbetsplats, arbetsuppgifter, ersättning samt arbetets varaktighet. Även provanställningsperiod kan uppges. Övriga villkor är avtalsparterna fria att själva komma överens om men de måste överensstämma med arbetsrättslagen och det kollektivavtal som gäller för företaget. Ersättningen ska motsvara åtminstone det lägsta belopp som föreskrivits i det tillämpliga kollektivavtalet och den interprofessionella minimilönen (SMIC). För 2017 fastställdes minimilön till 1 480 € brutto för 35 timmars arbete per vecka. Ersättningen kan kompletteras med förmåner såsom naturaförmåner eller bonussystem. Naturaförmåner som tillgång till bostad, fordon eller liknande är föremål för sociala avgifter.

Personalrepresentation

Representanter för personalen ser olika ut beroende på företagets storlek. I organisationer med minst 11 anställda väljs företrädarna av de anställda och har som uppdrag att förmedla såväl individuella som kollektiva på anspråk på lön och arbetsvillkor vidare till arbetsgivaren.

I en organisation med minst 50 anställda, måste istället en kommitté utses av de anställda som också har rätt till insyn rörande verksamheten. I företag med fler än 50 anställda, kan även fackföreningarna välja ut representanter för de anställda till att förhandla fram särskilda villkor, både på individnivå och kollektivt genom justeringar i kollektivavtalet.

Anställningsförfarandet

Det administrativa förfarandet vid anställning av arbetskraft är reducerat till en enda försäkran om sysselsättning, DUE (Déclaration Unique d’Embauche). Incitament i form av bidrag och sänkta sociala avgifter beviljas till företag vid rekrytering av vissa typer av människor (såsom unga, människor i svårigheter, människor som lever i mindre gynnade områden osv). Stödet baseras på nationalitet och huruvida det handlar om inhyrd eller invandrad arbetskraft.

Medborgare i Europeiska Unionen (EU), Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES) och Schweiz kan i normala fall vara anställda i Frankrike utan vare sig uppehållstillstånd eller arbetstillstånd.

Lagstadgad ordinarie arbetstid

Ordinarie arbetstid för samtliga företag, oavsett antalet anställda, uppgår till 35 timmar per vecka. Den utgör dock inget tak utan det är den man utgår ifrån vid beräkning av övertid. Enligt tillämpliga kollektivavtal är emellertid regeln om 35 timmar per vecka anpassningsbar för vissa arbetskategorier där timmarna kan fördelas över året utan övertidsersättning som följd. Fem veckor betald semester utgår årligen utöver helgdagar och lediga dagar till följd av familjeangelägenheter.

Bryta anställningsavtal

Brytande av anställningsavtal kan ske på den anställdes initiativ (avgång) eller arbetsgivarens (uppsägning). Uppsägning måste alltid motiveras av arbetsgivaren och följer ett förfarande noga definierat i lag. Observera att det finns ett särskilt förfarande, genom vilket den anställde och arbetsgivaren kan besluta att bryta anställningsavtalet genom ömsesidig överenskommelse.

Social trygghet

Frankrikes sociala trygghetssystem omfattar alla anställda och innehåller fyra grundförsäkringar som täcker sjukdom, äldreomsorg, barnomsorg och olycksfall. Dessa kompletteras med arbetslöshetsförsäkring och pensionsförsäkring vilka är obligatoriska. Därutöver kan arbetsgivaren välja att teckna tilläggsförsäkringar.

Genom de sociala avgifterna, som åläggs arbetsgivaren att betala, tryggas den anställdes villkor vid sjukdom, pension och arbetslöshet. Av beloppet som utgör ca 65% av bruttolönen, betalas ca 45% av arbetsgivaren och de resterande 20% av den anställde. Egenföretagare betalar en mindre andel i sociala avgifter med minskade förmåner som följd (45%).